Galna mammor

Jag ska vara helt ärlig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle hamna här. Att jag i denna intensiva småbarnstiden skulle utsätta mig eller min familj för den påfrestning det innebär att starta för sig själv. Jag hade hört och läst om alla dessa mammor som helt plötsligt bestämde sig för att förverkliga deras drömmar om att öppna en butik eller utveckla en produkt eller vad det nu kunde vara. Jag tänkte att de är ju galna. Det finns väl nog att göra och sysselsätta sig med, med småbarn i hemmet. Att man bara orkar och klarar av det, tänkte jag med skräckblandad förtjusning. Det kommer dock aldrig JAG att göra. Familjefriden betyder allt. Punkt slut.


Så. Då sitter jag nu här själv och kan numera räkna mig in i den gruppen också. Nu förstår jag också vad det är som sker när du bara finner rätt. Varför allt annat blir oväsentligt. Varför du känner att du måste ta handling och inte bara låter det stanna vid bara en tanke eller som en eller annan fix ide. För det är mer än så. Det är ett kall. I varje fall så var det för mig.

 

Detta kallet hade nog däremot aldrig kommit så fort om det inte vore för våra barn, Alice och Annabelle. Livet har blivit så bräckligt och sårbart sedan de kom in i vårt liv. Tiden bara rusar iväg i tillägg, vecka för vecka, månad for månad. Jag har så lite tid och barnen har väckt så många tankar och känslor i mig. Nya värderingar har gjort sig till känna, gamla har bleknat bort.

 

Inspirationen till REN KOS-salongen och allt runt det, har jag fått tack vare barnen. Det är deras existens och närvaro och min stora kärlek till dem, som har fått mig till att inse vem jag har blivit och vad jag önskar att ägna livets alla dagar på.

Familjefrid. Ja, just det. Precis det som vi kanske tror att vi måste göra avkall på när vi ska följa våra drömmar eller starta för oss själva. Det är egentligen en av de sakerna som betyder mest för mig. Lite riskfyllt och dumdristigt att ta sig ut av sin komfortzon då kanske?

 

Fast det ligger någonting i det. Hur kan vi upprätthålla genuin familjefrid om inte vi som vuxna har det bra med oss själva, varandra eller känner en mening med livet? Lycka och glädje är inte statiskt, inte hellre några andra känslor eller sinnestillstånd. De kommer och går, hela tiden. Men vad med att välja att omge oss med det som får oss till att må allra bäst? Ja, det är en utmaning, en jättestor utmaning och så mycket lättare sagt än gjort.

 

Jag har dock själv valt att ta mig an denna prövningen, efter långa och många diskussioner med både min man och nära familj, så är det nu det som ligger framför oss. Vi har valt att vara ett team i detta och jag vet (för så många har redan sagt det till mig och flera gånger om!) att jag nog inte anar ens hälften av det som VI ska igenom när jag tar för mig detta. Läget är dock som sådant. Det finns ingen återvändsgränd. Detta ska ske och det sker. Nu. Jag har valt det. Att veta att det är mitt egna val är nog det som ger mig den största energin och motivationen i att fullföra detta. Allt står.. och faller på mig.

 

Jag känner mig friare än någonsin även om förpliktelserna egentligen är fler men det är på mina premisser och mina villkor. Det är skillnaden. Det är en av de många belöningarna med att ha tagit ansvar för mig själv och mitt välmående. Ingen har dock sagt att det är lätt, inte heller jag. Jag måste bara prova.

 

Sara,